Ris- och rosdag

Igår hade jag en alldeles utomordentlig skitdag. Åtminstone till en början. Jag stressade genom hela arbetsdagen för att hinna med mig, och hann ändå inte. Jag städade två trevåningsvillor inom ramen av sex timmar. Eller rättare sagt skulle jag gjort det, men hann inte, så jag kände mig tvungen att jobba över. För hur kul känns det att lämna efter sig ett halvdant jobb? Inte speciellt. Och det känns framför allt tråkigt då jag insett att jag faktiskt tycker att jobbet i övrig är roligt! Svettig och trött satte jag mig till slut på bussen hem.

Lagom till hemkomst rann energi ur mig totalt.  Jag la mig på sängen och orkade inte ta av mig skorna. Aksel gjorde, trots sin fruktansvärda tandvärk, sitt yttersta för att muntra upp mig. Detta genom att tvätta, dona och steka korv och koka makaroner åt mig. (Till saken hör att jag mellan kl.8 och kl.17 inte ätit mer än några mackor.) Efter att jag slukat hela portionen på ca 2 minuter mådde jag mycket bättre. Tack Aksel. Vilken tur att man får ha det så!

Därefter fylldes mina energidepåer på och jag kände mig som en ny människa. Aksel knaprade piller mot sin tandvärk och vi bestämde oss för att göra egen inlagd gurka. Ett bra beslut. En av de fina sakerna med våren är att svenska grönsaker, som tomat och gurka, blir så billigt! Gurka för 9kr/kilot är ju rena fyndet. Det måste man bara utnyttja. Därför hade vi igår ca 3 kilo gurka i kylskåpet, som vi nu har omvandlat till ca 3 kilo smörgåsgurka!

Efter att gurkan var inlagd städade vi undan och begav oss till Anna-Karin Sundin som bjudit in till ost, vin- och återföreningskväll. Där knackade det ständigt på dörren och nya, välbekanta och efterlängtade ansikten dök ett efter ett upp. Hos Anna-Karin kan man alltid räkna med att det bjuds på generöst med godsaker och trevligt sällskap. Denna gång var inget undantag: Osten var god, vinet var gott och umgänget var OH så trevligt!

Jag, Lisa och Karin öppnade ett paket vi gemensamt fått av mamma, men som legat orört hos Lisa i två månader p.g.a. att mammas krav var att vi skulle öppna det tillsammans. Och vi ses inte särskilt ofta alla tre, ska ni veta, därav fördröjningen. Paketet innehöll i varje fall tre par randiga pyjamasbyxor, ett till oss var. Tack mamma! (Jag har på mig mina nu.)

Jag har i skrivandet stund tre gäster (Lisa x 2 och Stina) här på vandrarhemmet, som precis kommit tillbaka från Netto med lite frukost*, så jag kan tyvärr inte förtälja mer än så. Jag återkommer med all säkerhet under morgondagen! Då jag troligen är bakfull och trött, men förhoppningsvis även vid gott mod. I kväll ska vi allesammans ut!

*Frukosten är idag finansierad av Karin Högström, som igår kväll gav oss en hitte-500-lapp att, citat; ”köpa nå’t gott för”. TACK KARIN! Jag ska dock spara en 20-lapp var till oss systrar, för tydligen säger en jugoslavisk sed att det ska ge oss lycka och välgång i livet, och det tackar man ju inte nej till!

På återseende!