Sköna maj, välkommen

Å, fy fan. Vaknade för en stund sedan efter en halvtimmes lur. Dödstrött och groggy. Det tar på krafterna att städa, det tåls att sägas mer än en gång. Men, jag ser det som sagt som träning. Alltid något!

Det har gått några dagar sedan sist nu, här på bloggen. Det beror dels på trötthet och dels på upptagenhet. En storhelg har passerat förbi och jag har som ni kanske sett haft stor-/finbesök här. Mycket, mycket trevligt! Jag saknar dem alla redan. Detta får bli lite av ett resuméinlägg. Ett ganska långt sådant. Med många bilder. Jag hoppas att det ska vara till belåtenhet!

I fredags fick vi som sagt främmande här, vilket vi firade med ost och vin hos Anna-Karin. En lugn och behaglig start inför den stundande lördagen.  Agenda fylldes då (i nämnd ordning) av besök på/hos Emmaus i Kirseberg, Värnhems falafel, Manne och Kasia, kvarterskrogen Syltan, Tobias och Anna och slutligen Moriskan.

På Emmaus lämnade jag tillbaka en ljusblå Marc O’Polo-piké som jag, tro det eller ej, använt som arbetströja i några dagar. Ganska stekigt! Dock kändes det onödigt att behålla den när jag väl fått riktiga arbetskläder, men det var kul att steka ett tag i alla fall. (Och ja, jag tvättade den innan jag returnerade den.)

På vägen hem tog jag vackra bilder av Kirseberg och av Karin, innan vi gled in på Värnhems falafel för att testa om det var något att hänga i julgranen. Och det var det faktiskt! Inget No.1 förvisso, men verkligen helt ok. Karin bjöd. Mums! Hemma satt Lisa P och skrev. 

Därefter gick vi för att hälsa på hos Manne, Kasia och Ari. Ari var pigg och nyfiken och inte superblyg, vilket var kul. Han rumlade runt och höll på medan vi drack kaffe och turades om att ge uppmärksamhet.

För er som inte är bekanta med hur vi bor här på nordöstra sidan stan kan jag berätta att jag och Aksel bor på ett väldigt lämpligt avstånd till både Anna-Karin och Niklas och Manne och Kasia. Det tar kanske... ynka 2 min till A-K och 6 till Manne. Ganska bra för både oss, dem och Valborgsbesökarna!

På vägen hem från Högströms stannade vi alltså på Syltan. För övrigt ett klockrent namn. Där bjöd Karin mig på vin (mums, än en gång!) medan de andra antagligen betalade för sig själva. Jag vet inte. Tur för mig i varje fall, att jag har en välbärgad och givmild storasyster när plånboken ekar tom!

Vi satt på rad i solen och drack och hade sällskap av hunden Chissel. Jag reserverar mig för felstavning. Det var en trevlig stund i goda vänners och hundars lag. Ibland kom Chissels husse ut med potatis till henne och småpratade samtidigt med oss. Antagligen var han berusad trots den ringa timmen, men det var ju allas vårt mål!

När solen började sjunka gick vi hem till oss på Slussgatan, där Aksel p.g.a. sin ännu fruktansvärda tandvärk just färdigställt en potatis- och purjolökssoppa. (Han kunde vid den tiden inte äta annat än flytande föda. Det kan han nu.) Vi avnjöt soppan med ett gott bröd och diverse alkoholhaltiga drycker, och medan timmarna gick övergick middagen till en traditionsenlig förfest med musik, klädval, smink, prat, ret och skratt. Efter att vi så småningom dragit ihop säcken med luftgitarrsspel till Money for nothing styrde vi kosan mot Möllan och Tobbe och Anna. Där fortsatte förfesten innan vi alla begav oss till 60-talskväll på Moriskan. Jag sammanfattar: En minnesvärd kväll. 

Dagen efter blev som förväntat en dag i lugnets tecken. Efter att ha ”vilat” i ungefär fem timmar efter uppvakning kunde jag slutligen röra mig ute i friska luften. Aksel och jag begav oss till Siesta för att hänga med några av Valborgsgästerna + Anna Sandis och Erik. Jag drack vatten. Därefter promenerade vi till Coop, middagshandlade inför kvällens burgarmeny och gick sedan hem.

Många kockar hjälptes åt att laga till en god middag och vi åt oss alla sjukt mätta. Aksel och jag gick till sängs ganska tidigt då vi båda skulle upp och jobba dagen efter, på självaste Valborgsmässoafton. Att man skulle gå och bli en sann proletär!

Det var tungt att stiga upp, men det gick. Efter att arbetspassen var avslutade tvagade vi oss, vinkade av Stina och Lisa P, lade fläskfilé, zucchini och paprika i marinad, gjorde tzatziki och begav oss sedan till Pildammsparken för att fira Valborg och som sig bör titta på majbrasan. Vi premiärgrillade, berättade bajshistorier (dock inte samtidigt), fick besök av min favorit-Elsa och försökte hålla värmen under filtar och jackor. Jag tror att alla var medtagna, både av lördagen och av kylan, för när vi senare kom in i värmen hos Anna Sandström dåsade vi av och blev trötta. Jag och Aksel retirerade strax efter 23 och begav oss mot närmaste pizzeria för att nattkäka innan vi promenerade hem och störtade i säng. En osedvanligt lugn Valborg med andra ord!

1:a maj kom med solsken i blick, och vi demonstrerade under röda fanor för frihet, jämlikhet och en massa annat bra. Marschen gick från Möllevångstorget till Slottsparken och poliser till häst, Internationalen, slagkraftiga tal och kaffe var några av inslagen under dagen.

Efter att vi suttit i den soliga parken och lyssnat och pratat blev vi hungriga och begav oss till Super Falafel. Det var överraskande gott (p.g.a. det sunkiga utseendet på ”huset”) och SJUKT billigt! Inte bara själva falafeln, för till exempel fick man ett 90 g skrovmål för 35 kr. Sanna mina ord! Dit går vi igen.

Mätta promenerade vi hemöver, med solen i ryggen, för att ha Hej då-stund inför Lisas avfärd. Sagt och gjort. Tiden gick fort när man hade roligt! Vi åt glass och hade det mysigt och rätt vad det var var det kväll. Karin och jag eskorterade Lisa en bit innan vi svängde av för att handla tacoingredienser och frukost. Elinor kom förbi och hjälpte till med kockandet och ätandet, och vi blev än en gång mätta och nöjda. Tänka sig!

Under det följande matkomat trängdes vi i soffan, och snart var det dags att säga god natt. Sorgligt men sant. Vi kramades och skildes åt och plötsligt var det vardag och onsdag morgon. Och när Aksel och jag kom hem igen efter våra arbeten var det tomt och tyst i den nyss så stökiga och fullproppade lägenheten. Kvar fanns dock lite spritrester från Robin och en lapp från Karin. Puss och tack!

Och nu har det gått ytterligare en dag, så nu är det torsdag = SNART HELG IGEN!

På återseende!